fi | se
Webbkarta | Sök

Framsidan
Vad är handboken?
En KiVa Skola är en skola som jobbar mot mobbning Handbok för föräldrar i ett nötskal
Grundinformation om mobbning
Vad är mobbning? Mobbningens former Mobbning berör hela klassen Vad beror mobbning på?
Hur känner jag igen en mobbad elev?
Åtgärder mot mobbning i skolan och hemma
Åtgärder i skolan Åtgärder hemma
Litteratur och webbsidor
Facklitteratur Webbsidor

Vad beror mobbning på?

Vad beror mobbning på?

Vad beror mobbning på? Det är den vanligaste frågan när det gäller mobbning. Den är inte alldeles enkel och entydig att besvara. Beror mobbningen på mobbaren? Eller rentav på den mobbade? Läraren? Hela skolans atmosfär? Samhället? En sak är säker och det är att mobbning inte beror enbart på en av de nämnda faktorerna. Man kan ändå särskilja faktorer som kan öka barns risk för att bli utsatta för mobbning eller för att börja mobba andra. Man kan också visa på att mobbning är mer sannolik i vissa klasser än i andra. Det finns även skillnader mellan skolor, länder osv. I olika kulturer kan det finnas olika faktorer som ökar risken för att bli utsatt för mobbning. I västvärlden är det mera blyga och försiktiga barn som löper risk för att bli utsatta, medan det i t.ex. Kina anses som uppskattat att ha dessa egenskaper. De värderingar som råder i olika kulturer påverkar alltså för sin del också mobbningsfenomenet.

 

Vem börjar mobba – och vem blir mobbad?

I forskningar har man observerat några drag som är typiska för barn som mobbar andra. En del av dem kan ha problem på andra områden i livet, de kan ha en aggressiv personlighet eller ha svårt att hysa medkänsla med andra personer. Det är ändå viktigt att inse och förstå att det ofta är helt vanliga, trevliga och friska barn som gör sig skyldiga till mobbning, då de tillsammans beter sig illa mot en medlem i gruppen.

Enligt den rådande synen på mobbning är ett av mobbarens viktigaste mål att säkerställa den egna positionen eller att sträva efter makt i gruppen. Barn som mobbar andra vill ofta bli hörda och sedda, bli beundrade och få makt i gruppen. Som offer för mobbningen väljs oftast ett barn som är blygt, osäkert eller i en sämre ställning eller som bara har några vänner eller inga vänner alls. På så sätt försäkrar sig mobbaren om att få en säker seger och gruppen ställer sig inte heller upp och motsätter sig mobbningen. Gamla uppfattningar om att mobbaren är ett problembarn som har dåligt självförtroende och som genom mobbning ger utlopp för sitt eget illamående, stämmer alltså inte. Det finns många barn som mobbar andra för skojs skull, för att göra intryck på andra eller helt enkelt p.g.a. tanklöshet.

I princip kan vem som helst någon gång råka ut för mobbning. I studier och forskning har man ändå kunnat identifiera vissa drag och egenskaper som ökar barns och ungas risk för att bli mobbade. När det gäller yttre faktorer kan det vara avvikande kroppsbyggnad såsom över- eller undervikt eller motorisk klumpighet, och när det gäller temperamentet att man är skygg, inte så social eller å andra sidan för impulsiv. Även barn med koncentrations-och inlärningssvårigheter löper ökad risk för att bli utsatta för mobbning. De största riskfaktorerna för att bli utsatt för mobbning är ändå blyghet, osäkerhet och dåligt självförtroende. Det är ändå bara frågan om en större risk, inte ett ödesbestämt faktum att barnet alltid och i alla situationer skulle bli utsatt för mobbning.

Även om de ovanstående faktorerna kan öka risken för att bli utsatt för mobbning, betyder det inte att mobbningen skulle vara den mobbades eller dennas föräldrars fel eller att den skulle ligga på deras ansvar. Ett avvikande utseende eller beteende, blyghet och osäkerhet är inte brister hos den mobbade utan en del av hans eller hennes personlighet, som förtjänar att bli respekterad och godkänd. Forskningsresultaten grundar sig dessutom på omfattande material med hundratals elever. Det som gäller för stora elevgrupper, stämmer kanske inte alltid för varje enskilt mobbningsfall. Också barn som inte är särskilt skygga och som har ett gott självförtroende blir mobbade.

Även om största delen av de barn som råkar ut för mobbning är blyga, tillbakadragna och icke-aggressiva barn, så kan det bland dem finnas barn som själva är aggressiva. Speciellt de barn som lätt ”exploderar” och har svårt att kontrollera sin aggression, löper större risk för att bli mobbade. En liten del av de barn som blir mobbade, mobbar själv andra, t.ex. barn som är yngre och svagare än de själva. Ofta är det i dessa s.k. mobbare-offers fall speciellt svårt att få ett slut på mobbningen. På grund av deras egen aggressivitet och störande beteende tycker många av kamraterna att det är förståeligt eller t.o.m. berättigat att just dessa elever blir mobbade.

Ofta förklarar barn själva att orsaken till att någon mobbas är att han eller hon beter sig så konstigt i sociala sammanhang eller är ”så irriterande”, ”så hög i korken”, pratar alldeles för mycket eller något annat motsvarande. Det är ändå viktigt att förstå att mobbning alltid är fel, det är ett respektlöst beteende som ingen förtjänar. Om någon beter sig på ett sätt som verkligen stör andra, kan man berätta det för honom eller henne. Mobbning är ingen lösning.

Förutom enskilda barns personlighetsdrag bidrar även gruppfaktorer till mobbning. Gruppen kan t.ex. börja förvänta sig ett visst beteende av mobbaren. Genom att arrangera en ”mobbningsföreställning” kan barnet känna att han eller hon hör till gruppen och agerar enligt förväntningarna. Utöver rollförväntningar finns också klassens och varje skolas egna, antingen mobbningsfientliga eller mobbningsvänliga normer, som i sin tur också inverkar på mobbarens verksamhetskultur. Man har iakttagit att vissa enskilda faktorer som ökar barns risk för att bli utsatta för mobbning, inte innebär en ökad mobbningsrisk i alla klasser eller skolor!

När man poängterar gruppens betydelse för mobbarens handlingar, är det inte för att försöka frånta individen (mobbaren) sitt ansvar för sina gärningar, utan för att se mobbning som ett fenomen som påverkas av andra faktorer än enbart mobbarens personlighet.

Dessa saker behandlas i skolan under KiVa-lektionerna, men temat kan gärna diskuteras även hemma.

Hur går det för den mobbade och mobbaren?

Mobbningen utgör en risk för såväl den mobbades som mobbarens välmående och utveckling. Mobbade barn lider av situationen och är bland annat mer deprimerade och ångestfyllda än barn som inte blir utsatta för mobbning. De kan vara rädda för att gå till skolan och deras förtroende för andra människor får sig en ordentlig smäll.

För mobbaren är mobbning en risk, om man inte ingriper i den. Mobbaren kan inbilla sig att han eller hon även i framtiden kan undgå följderna av motsvarande handlingar och kan tro att det förtryckande beteendet är ett bra sätt att få makt och uppmärksamhet i gruppen. I värsta fall kan en sådan utveckling innebära att problemen i framtiden hopar sig.

Om ett barn som mobbar andra får fortsätta med sina handlingar:

  • Blir hans eller hennes inställning till och föreställning om mobbning och våld positivare. Han eller hon intar ett mera respektlöst förhållningssätt gentemot andra och ser det sårande beteendet som fullt accepterat, t.o.m. roligt.
  • Han eller hon lär sig behärska sociala situationer genom att mobba andra. Mobbning kan fungera belönande: genom mobbningen får han eller hon uppmärksamhet, maktkänsla och självförtroende, och det kan t.o.m. ge en känsla av välbefinnande.
  • Mobbaren kan å andra sidan känna sig fångad i en fälla, om han eller hon inte kan ändra sitt beteende. Mobbaren lär sig att ingen kan hjälpa honom eller henne att sluta.

Genom uppföljningsstudier vet man att barn och unga inte nödvändigtvis ”växer ifrån” mobbningen. Mobbningen upphör alltså inte av sig själv, utan barn som mobbar andra regelbundet har en större risk att utvecklas till vuxna som är mera benägna till ett våldsamtoch aggressivt beteende.


Även om det finns vissa gemensamma drag

(aggressivitet, brist på empati) som karakteriserar sådana barn som mobbar andra barn, är det många riktigt vanliga barn och unga som gör sig skyldiga till mobbning genom att bete sig illa gentemot någon i gruppen – ibland p.g.a. tanklöshet. Barn som mobbar har ofta behov av att synas och höras, bli beundrade och få makt i gruppen. Som offer för mobbningen väljs ofta ett barn som är osäkert, blygt eller som redan tidigare har en sämre ställning i gruppen eller någon som har få eller inga vänner. Huruvida ett barn blir mobbat eller mobbare bestäms inte enbart utgående från personlighetsdrag, utan dessa roller påverkas även av andra elevers förväntningar och de normer som råder i klassen. Mobbaren kan uppleva att han eller hon lättare blir accepterad i gruppen genom att ordna en rolig ”show”. Den mobbade lider av situationen och den kan även på längre sikt föra med sig synliga följder, såsom depression och ett sviktande förtroende för andra människor. Mobbning utgör även en risk för mobbaren. Om ingen ingriper i mobbarens handlingar tillräckligt effektivt, kan även hans eller hennes välmående och utveckling hotas allvarligt.