fi | se
Webbkarta

Framsidan
Vad är handboken?
En KiVa Skola är en skola som jobbar mot mobbning Handbok för föräldrar i ett nötskal
Grundinformation om mobbning
Vad är mobbning? Mobbningens former Mobbning berör hela klassen Vad beror mobbning på? Hur känner jag igen en mobbad elev?
Åtgärder mot mobbning i skolan och hemma
Åtgärder i skolan Åtgärder hemma
Litteratur och webbsidor
Facklitteratur Webbsidor

Åtgärder hemma

Åtgärder hemma

Frågor är viktiga

”Hur var det i skolan i dag?” eller ”Hur gick det i skolan i dag?” är vardagliga men viktiga frågor. De ger information om elevens skoldag, hans eller hennes känslor och sinnesstämning samt kamratrelationer. Frågorna visar också att föräldrarna är intresserade av skolgången. De kan också fungera som en öppning till en diskussion om eventuella problem gällande kamratrelationer som barnet kan ha.

När du nästa gång frågar om hur skoldagen varit, nöj dig inte enbart med det vanliga svaret ”helt bra” eller ”OK”, utan reservera mera tid, så att ni kan diskutera ämnet i lugn och ro. Utöver orden lönar det sig att ”lyssna” till känslorna, röststyrkan, miner, gester och kroppsställningen. Det är inte meningen att diskussionen ska vara ett förhör, utan en dialog där man ömsesidigt utbyter tankar om det som skett under dagen. Det lönar sig att ställa sådana frågor, som barnet inte kan besvara med enbart ett ja eller nej.

Frågor är viktiga

Följande frågor kan leda in på temat:

  •  Vad var det bästa eller sämsta som hände i skolan i dag?
  •  Vem har du varit med i skolan i dag?
    • Hurdana är de?
  •  Vad gjorde du med dina kompisar i dag?
    • Var det roligt?
  •  Vad gjorde du på vägen till/från skolan?

 

Att stöda den mobbade hemma

Insikten eller misstanken om att ens eget barn blir mobbat i skolan väcker många känslor. Känslor såsom ilska, rädsla, skam och skuld är naturliga och befogade i en sådan situation. Det lönar sig ändå inte att börja reda ut situationen medan man är överväldigad av känslor och lätt överreagerar. Risken finns att ett mobbat barn känner att det är hans eller hennes fel att föräldrarna blir ledsna. En annan risk är att man inte reagerar tillräckligt och då kan den mobbade uppleva att man underskattar och negligerar saken. Man ska inte undvika svåra saker genom att övereller underreagera – man kan lära sig att klara av dem. Ett steg i riktning mot att reda ut situationen är att visa den mobbade att man stöder honom eller henne och att försäkra barnet om att mobbningen kommer att upphöra.

Vad ska man göra?

  • Om du vet eller misstänker att ditt barn blir mobbat, prata om det med honom eller henne. Han eller hon vill inte nödvändigtvis tala om det, så förbered dig på att han eller hon först förnekar att mobbning förekommer.
  • Uppmuntra ditt barn att berätta om saken och säg att du vill hjälpa honom eller henne hur svår sak det än är fråga om. Berätta att du står bakom ditt barn till 100 procent.
  • Säg klart och tillräckligt många gånger att mobbningen inte är hans eller hennes fel. Ditt barn har inga sådana fel som skulle berättiga till mobbning.
  • Lova inte att hemlighålla saken eftersom det då är omöjligt att ingripa i mobbningen. Lova istället att du inte kommer att göra något utan att först tala med ditt barn. På så sätt bevarar du förtroendet och upprätthåller dialogen.
  • Fundera tillsammans på hur man kan klara sig ur enskilda mobbningssituationer. De enklaste sätten är de bästa. Mobbarna vill att offret ska reagera på det sätt som de önskar sig; genom att gråta, bli till sig eller rädd, ”explodera” osv. Om det bara är möjligt kan den mobbade försöka se ut som om han eller hon inte skulle bry sig, säga NEJ till mobbningen och gå i väg från mobbningssituationen. Mobbaren har svårt att fortsätta om den mobbade inte reagerar på mobbningen och istället lämnar situationen. Man kan också öva sig på den bestämdhet som kan behövas i mobbningssituationer: Hur säger man: NEJ, SLUTA, SLUTA BRÅKA på ett bestämt och övertygande sätt?
  • Fundera tillsammans om barnet kunde försöka undvika sådana situationer där det lätt kan utsättas för mobbning. Det kan löna sig att t.ex. försöka undvika att bli sist kvar i klassrummet eller matsalen, och att inte i onödan ta med sig värdefulla saker eller pengar till skolan. Det kan också löna sig att undvika att vara långt ifrån de övriga eleverna och rastvakten – det är bra att hållas nära andra, även om man inte känner dem. I grupp är det oftast tryggare.
  • Hur kan man öka den mobbades självförtroende? Gör t.ex. en gott humör-plansch tillsammans. Sök efter foton där barnet är nöjt och lyckligt. Limma bilderna på ett stort papper. Runt fotona kan ni skriva uppmuntrande, trevliga och sporrande kommentarer – fina saker som andra personer sagt om barnet. Skriv också saker som han eller hon är bra och skicklig på. Till slut hänger ni upp planschen på en synlig plats.
  • Som en följd av mobbningen kan de som blir mobbade vara tillbakadragna och blyga. Under KiVa Skola-programmets lektioner behandlas vänskap som tema och eleverna övar sig i den krävande förmågan att knyta vänskapliga kontakter. Man kan också fråga läraren om lektionerna och diskutera dem hemma. Fundera tillsammans på olika sätt hur du kan bli vän med någon och hur du upprätthåller vänskap.
  • Föräldrarna kan uppmuntra barnet att bjuda hem en kompis, till en början kanske bara en i taget, så att de sociala färdigheterna får övas i en trygg och bekant miljö.
  • Den mobbade kan uppmuntras att delta i hobbyer, där han eller hon kan träffa och lära känna nya kamrater.
  • Det lönar sig att ta kontakt med antimobbningsteamet. Teamets medlemmar har fått fortbildning i hur man ingriper i mobbningsfall. Berätta för teamet vad som har hänt och vad ni har gjort hemma för att stöda den mobbade.
NEJ

Hur kan man klara sig ur mobbningssituationerna? Öva tillsammans!

Det är möjligt att hemma träna på olika sätt att klara sig ur mobbningssituationer. Men det är ändå inte barnets ansvar att få mobbningen att upphöra – ansvaret är alltid de vuxnas. Orden NEJ och SLUTA kan fungera som första hjälpen i situationen. Med hjälp av dem kan man få den sårande behandlingen att sluta i den aktuella situationen.

Kan du på ett övertygande sätt säga NEJ eller SLUTA BRÅKA åt mobbaren?

I många situationer kan man säga NEJ åt mobbarna. Det kan vara bra att först tillsammans med föräldrarna träna hur man använder ordet. Sök efter en lugn plats i hemmet, där ni kan vara på tumanhand och utan att bli störda. Läs alla nedanstående tankar som hör till Jag vet-delen. Diskutera dem. Gå vidare till Jag kan-delen, där man övar att använda ordet NEJ. Den sista delen heter Jag vågar, och där används orden i riktiga situationer. Ni kan i förväg fundera ut situationer, där man kan och ska använda ordet NEJ.

Jag vet. NEJ är ett kort, men väldigt kraftfullt ord. Med hjälp av det kan man berätta för andra att man inte tycker om det som görs mot en själv. Om du upplever dig hotad eller att någon beter sig illa mot dig, kan du använda ordet. Om det känns svårt eller besvärligt att säga NEJ kan man träna att säga det.

Jag kan. Genom att öva sig att säga NEJ, kan man bli riktigt duktig på det. Man kan börja öva t.ex. genom att stå framför en spegel. Titta bestämt på din egen spegelbild, som om du skulle vilja smälta den. Stå rak i ryggen och med högburet huvud. Dra in luft i lungorna och säg bestämt med tydlig röst; NEJ. Säg det igen med hög och låg röst. NEJ.

Du kan också träna tillsammans med någon familjemedlem. Ta ögonkontakt med honom eller henne och säg NEJ, både tydligt och bestämt. Du behöver inte låta arg eller förnärmad, utan bara vara bestämd och säker då du säger NEJ.

Jag vågar. Efter övningen ska du ta ordet i användning också i riktiga situationer. Kom ihåg hur bra du var på att säga NEJ i övningssituationerna och använd ordet nu i riktiga situationer där du blir mobbad eller respektlöst behandlad. Ordet får ännu större effekt då du går iväg och lämnar situationen. Det lönar sig inte att bli kvar och tvista emot. Kom också ihåg att du ska berätta för din lärare eller någon annan vuxen om de verkliga situationerna upprepar sig.

Hur kan den som följer med från sidan hjälpa den mobbade?

Förutom mobbaren och hennes eller hans medlöpare finns det oftast utomstående ”ögonvittnen”, s.k. tysta godkännare, närvarande i mobbningssituationen. De ansvarar inte för mobbningen, men de kan göra mycket för att minska och förebygga den.

  • Uppmuntra ditt barn till att ta ställning för att få mobbning att upphöra. Mobbningen kan snabbt upphöra om någon utomstående ingriper i den.
  • Fråga ditt barn hur det känns att följa med mobbning från sidan? Vilka känslor väcker det? Diskutera dem.
  • Föreslå att ditt barn skulle kunna diskutera mobbningen med sina kamrater. Vad skulle de kunna göra tillsammans för att få den att upphöra? En grupp elever som förhåller sig negativt till mobbning kan effektivt få mobbningen att upphöra. Mobbning upphör när den inte har publik!
  • Ni kan diskutera mobbningens olika former. Mobbning är inte enbart att slå och skälla på andra, den kan också vara indirekt eller ske via mobiltelefon och internet. Ingen av dessa olika former accepteras!
  • Uppmana ditt barn att berätta om mobbning för någon vuxen. Det är inte att skvallra eller att blanda sig i andras saker. Att berätta för vuxna är ett effektivt och accepterat sätt att hjälpa den mobbade. Att tiga om saken förlänger bara den mobbades lidande.
  • Berätta för ditt barn om KiVa Skola-programmets KiVa-team, som ansvarar för att ingripa i och reda ut mobbningsfall. Tag kontakt med teamets medlemmar och berätta om mobbningen.

Om ditt barn blir mobbat via mobiltelefonen eller internet

Vad ska man göra åt kränkande meddelanden?

  • Berätta för ditt barn att han eller hon inte behöver öppna meddelanden som är skickade av mobbaren eller av någon helt främmande avsändare.
  • Oftast lönar det sig inte att svara på kränkande meddelanden mer än en gång och då kort och sakligt.
  • Ta kontakt med skolans personal om det kommer fram att den som sänt meddelandena går i samma skola som ditt barn.
  • Om mobbningen fortsätter kan det löna sig att överväga om barnet borde få ett nytt telefonnummer eller en ny e-postadress.
  • Ifall det blir aktuellt att vidta vidare åtgärder kan man spara eller skriva ner meddelandena.
  • Du kan också ändra inställningarna för ditt barns e-post så att meddelanden från vissa adresser filtreras och direkt sparas i en skild mapp. På det sättet behöver ditt barn inte läsa meddelandena.

 

Om kränkande foton av eller texter om ditt barn publiceras

  • Ta kontakt med webbsidans administratör. Denna kan ta bort texten och möjligen också reda ut vem som har skrivit den.
  • För eventuella fortsatta åtgärder ska du anteckna alla webbsidor där mobbningen förekommer.
  • Om mobbningen är mycket allvarlig: ta kontakt med polismyndigheterna.

 

Föräldrarnas viktigaste uppgift är

att oförbehållsamt älska och uppmuntra sitt barn. Det huvudsakliga budskapet till den mobbade är:

  1. det är inte ditt fel att du mobbas,
  2. ingen fara, du får vara ledsen, vi klarar av det här tillsammans och
  3. du får stöd och hjälp: vi ska få ett slut på mobbningen.

Att barnet lär sig använda ordet NEJ kan fungera som första hjälpen i många mobbningsfall. Vid behov kan barnet öva sig på att använda ordet tillsammans med en förälder och därefter försöka använda det i riktiga mobbningssituationer. Om ditt barn blir mobbat via internet eller mobiltelefonen ska du berätta hur barnet ska agera när det gäller sårande och osakliga meddelanden. Det lönar sig också att ta kontakt och diskutera saken med KiVateamet. De kan berätta vad man har gjort eller kommer att göra i skolan för att utreda och stoppa mobbningen. Om mobbningen är speciellt allvarlig lönar det sig att överväga om det är aktuellt att också ta kontakt med polismyndigheterna.
 

När är mobbning ett brott?

Utredningsdiskussionerna är inte alltid en tillräcklig åtgärd. I vissafall, till exempel då fysiskt våld förekommer, är det skäl att ta till straffrättsliga åtgärder. Innan man vidtar sådana åtgärder bör man ändå försäkra sig om att fallet uppfyller de brottskännetecken som lagen kräver. Dessutom behövs bevis och vittnen som kan bestyrka mobbningen. För att fallet ska gå vidare till rättslig behandling behövs en brottsanmälan, förundersökning och åtalsprövning.

T.ex. misshandel och lindrig misshandel där offret är minderårig är brott som lyder under allmänt åtal, vilket polisen alltid undersöker även om brottsoffret inte har krav på bestraffning. I misshandelssituationer kan brottsanmälan göras av den mobbades föräldrar eller av den mobbade själv. Även skolan kan göra en brottsanmälan om misshandel.

Trots att den ungas brottsrättsliga ansvar börjar först vid 15 års ålder, har den unga ändå skadeståndsansvar för de skador som han eller hon förorsakat. Om den minderåriga personen med avsikt har orsakat en skada (till exempel haft sönder någon annans egendom), kan han eller hon dömas till att betala full ersättning till offret. Ersättningen kan vid behov tas från den första lönen.

Vilken typ av brott kan det vara fråga om vid mobbning?

Mobbning kan vara ett olaga hot. Ett olaga hot kan vara en muntlig hotelse, det kan vara ett brev, ett sms eller e-postmeddelande, eller ett fysiskt hot till exempel med vapen. Hotet riktar sig mot personens fysiska eller psykiska integritet. Straffskalan för olaga hot varierar från böter till två års fängelse. Ett olaga hot är ett målsägandebrott, vilket betyder att det är offret som besluter om han eller hon vill göra en brottsanmälan.

Att sprida lögner och kränkande information om andra kan vara straffbart, om handlingarna uppfyller strafflagens kriterier för ärekränkning. Man kan dömas för ärekränkning om man framfört en osann uppgift eller antydan om någon med avsikt att orsaka skada eller lidande för den kränkta. Även situationer där man utsätter någon för missaktning räknas som ärekränkning. Detta är ett brott som i de allvarligaste fallen kan leda till upp till sex månaders fängelsestraff och i de lindrigare fallen till 6–30 dagsböter.

’’Mobbarna är medbrottslingar eller medgärningsmän sinsemellan.’’

Fysisk misshandel, att skada en annan människas hälsa, uppfyller strafflagens brottskännetecken för misshandel och följden av detta kan vara ett straff som kan variera från böter till två års fängelse.

Misshandel är ett brott som lyder under så kallat allmänt åtal. Dessa brott undersöks alltid av polisen, även om offret inte önskar att gärningsmannen bestraffas. I fall av lindrig misshandel åsamkas offret fysisk smärta som inte ger bestående men. Att ge en örfil, att lugga eller knuffa är exempel på detta. Straffet för lindrig misshandel är böter.

Mobbarna är medbrottslingar eller medgärningsmän sinsemellan. Exempel: Johan håller i Kalle medan Tomas slår Kalle. I denna situation är både Johan och Kalle mobbare, alltså medbrottslingar eller medgärningsmän. Straffet för medgärningsmannen är detsamma som för gärningsmannen.

En medhjälpare hjälper till med råd, agerande eller uppmaningar. Exempel: Kristian vaktar vid dörren för att se om läraren kommer till klassen, medan Johan och Tomas under tiden slår och knuffar Kalle. Medhjälparens straff är lite lindrigare än gärningsmannens.

Anstiftaren anbefaller, belönar eller lockar till mobbning. Exempel: Johans storebror säger att Johan och Tomas får komma med i hans gäng om de slår Kalle. Anstiftaren får samma straff som gärningsmannen.

Mobbning är brottslig verksamhet då den uppfyller de brottskännetecken som fastställs i lagen.

På mobbning kan lagparagrafer som gäller ärekränkning, olaga hot, lindrig misshandel eller misshandel tillämpas. Att fungera som medbrottsling, medhjälpare och anstiftare är enligt lag brottsliga handlingar.

MITT BARN DELTAR I MOBBNINGEN – VAD KAN JAG GÖRA?

Hur ska man agera när man får veta att ens eget barn anklagas eller misstänks för att mobba andra? Informationen kan komma som en överraskning och den första reaktionen kan vara att man blir arg, misstänksam eller känner skuld. Känslorna är berättigade och hör till saken, men innan man börjar reda ut ärendet finns det skäl att försöka lugna sig.

Vi kan kanske inte föreställa oss att våra barn skulle delta i mobbning. Vi ser lätt mobbarna som speciellt aggressiva och störande barn. Ändå är största delen av de elever som mobbar helt vanliga barn och ungdomar som kommer från vanliga hem och familjer.

Hur ska jag agera?

  • Red grundligt ut vad som har hänt. Är det verkligen fråga om mobbning eller är det fråga om något annat som är oklart mellan eleverna, t.ex. att de har olika åsikter eller en konflikt på gång? Det finns också orsak att ingripa i dem. Var inte anklagande eller dömande då du ställer frågor.
  • Red ut på vilket sätt och varför ditt barn deltagit i mobbningen. Vilken är hans eller hennes roll i mobbningssituationen? Är han eller hon den huvudsakliga mobbaren, en medlöpare eller en förstärkare? Kom ihåg att barn ofta kan förneka eller underskatta sin egen roll i mobbningen.
  • Godkänn inte alla förklaringar såsom ”det är bara på lek, vi menar inte allvar”. Gör klart att du inte accepterar mobbning och hjälp ditt barn att förstå skillnaden mellan lek och mobbning.
  • Berätta hur skrämmande och orättvis mobbningen är ur den mobbades synvinkel. Gör klart att det inte finns något som berättigar till mobbning.
  • Förklara att mobbningen måste upphöra eftersom situationen kan förvärras såväl för den mobbade som för dem som deltar i mobbningen.
  • Fördöm mobbningen, inte ditt barn. Gör klart att du inte godkänner mobbning, men att du accepterar ditt barn och älskar honom eller henne. Försäkra ditt barn om att du är beredd att hjälpa och stöda honom eller henne med att få mobbningen att upphöra.
  • Fundera huruvida ditt barn behöver mera hjälp och tid av vuxna. Gör klara och tydliga gränsdragningar för hobbyer och hemkomsttider. Försök hålla reda på var och med vem ditt barn rör sig.
  • Lär ditt barn att respektera andra människor och godkänna mångfalden bland dem. Mångfald är en rikedom, inte ett hot eller en orsak att håna någon.
  • Berätta att du vet att ditt barn kan ändra sitt beteende. Säg att du är säker på att han eller hon inte vill skada eller göra andra illa till mods. Stärk barnets tro på att förändringen kommer att lyckas.
  • Förändringar är möjliga bl.a. genom att man utvecklar sina sociala färdigheter, umgås med kamrater som har en negativ inställning till mobbning och kanske genom att man hittar nya hobbyer. Fundera tillsammans på olika sätt som hjälper oss att bättre komma överens med kamrater och att på ett positivt sätt få uppmärksamhet i en grupp.
  • Ge positiv respons om ditt barn gör framsteg och inte deltar i mobbning. Ge positiv respons också på små framsteg i rätt riktning mot att mobbningen upphör.
  • Gör klart att om mobbningen fortsätter så väntar otrevliga följder både hemma och i skolan.
  • Om du måste ta hjälp av bestraffningar, använd rättvisa sådana. Bestraffningar får inte vara fysiska eller kränkande. I själva verket förvärrar sådana medel mobbningsbeteendet. Återigen är det viktigt att du berättar att du älskar och accepterar ditt barn, men att du inte godkänner att han eller hon deltar i mobbning.
  • KiVa-teamets medlemmar har fått fortbildning i hur man hanterar och ingriper i mobbningsfall. Lita på det! Om du vill kan du diskutera med teamet om vad skolan gör för att få mobbningen att upphöra.

 

Du kan stöda ditt barn som deltar i mobbning på många sätt.

Var lugn och bestämd när du diskuterar temat med ditt barn. Barn som deltar i mobbning är inte nödvändigtvis speciellt aggressiva, utan vanliga barn och unga som kommer från vanliga hem och familjer. Gör klart att du inte godkänner mobbning. Försök väcka empati för den mobbade. Berätta hur illa det känns för den mobbadeoch hur rädd han eller hon är. Betona att det inte finns någonting som berättigar till mobbning. Berätta att du vill stöda ditt barn att sluta mobba. Fundera tillsammans på olika sätt som kan hjälpa oss att kontrollera vår ilska och klara av våra besvikelser. Ni kan också fundera på om ditt barn kan göra något för den mobbade. Kunde det t.ex. vara att hälsa vänligt eller le uppmuntrande mot honom eller henne, eller åtminstone att inte delta i mobbningen på något sätt?